(skrivet igår)

Hej!

Idag, den 17:e maj, var det meningen att bebisen skulle födas. Men what can I say, jag heter Maria och är
tvåbarns mamma sedan 17 dagar tillbaka. Dvs hela 2.5 vecka tidigare än beräknat! Därav chocktillstånd och
låång bloggpaus.

Så vad hände?

Jo, jag hade drabbats av högt blodtryck precis som vid min första graviditet och när jag en dag fick lite mer
ont i huvudet än vanligt gick jag över till MVC och kollade mitt blodtryck. De skickade sedan vidare mig till
Östra sjukhuset, där jag fick sitta i ett fullt väntrum i några timmar och vänta på min tur. Hela kvällen
skickade jag sms till sambon för att hålla honom informerad. Så vid 23-tiden ringde jag honom och berättade
att jag inte skulle få åka hem. Mitt blodtryck var så högt att det kunde bli skadligt för bebisen, så jag blev
inlagd på specialavdelningen för observation.

Vid förra förlossningen, som efter 30h slutade i ett kejsarsnitt, hamnade jag också där och blev då kvar i 5
dagar. Denna gången kände jag väl igen mig och det kändes tryggt från första stund, speciellt när jag fick
träffa några av de superduktiga barnmorskor och sköterskor som arbetade där för två år sedan.
Jag måste ge all cred till de som jobbar där, därför att de tar ruskigt väl hand om oss som vistas där för
diverse komplikationer som kan uppstå vid graviditeter. Exempel på komplikaioner kan vara högt blodtryck,
läckage av fostervatten, graviditets diabetes, blodproppar, urinvägsinfektioner, för tidig födsel, you name it.

Jim och Emil hälsade på mig på sjukhuset redan nästa dag. De följande dagarna kom Jim på kvällarna och
hälsade på när Emil hade lagt sig (farmor var barnvakt!). Det betydde mycket för mig att Jim tog sig tid att
komma, för då kändes det som att vi gick igenom detta tillsammans.

Jag blev igångsatt fjärde dagen efter att jag kommit in, pga mitt höga blodtryck och minskning av blodplättar.
Flertalet timmar, värkar och en himla massa krystningar och svärord (host host) senare födde jag en liten
mörkhårig efterlängtad krabat, en till liten kille! Pust, stön och stånk, äntligen hade jag bebisen i min famn
och det var som vanligt kärlek vid första ögonkast.

När jag blev gravid för andra gången undrade jag om det är möjligt att älska ett till barn lika mycket som
det första. Jag har nu svaret: Man har kärlek så det räcker och blir över till hur många bebisar som helst!

Min sjukhusvistelse drog ut i tre dagar till, men det gjorde inget därför att jag hade bebisen att gosa med och
mina killar kom och hälsade på mig på dagarna. Dessutom hade jag lärt känna några andra mammor på
avdelningen och de gjorde min vistelse för övrigt riktigt trevlig.

I all denna väntan var det matstunderna som förgyllde tillvaron. Dels för att man fick något annat att tänka
på och för att vi satt och pratade med varann långt efter att "matrasten" var slut. På kvällarna satt vi mammor
i sällskapsrummet tillsammans och på dagarna pratade vi mellan tygskynkena som separerade våra säng-
platser från varann.

Innan vi åkte hem, bytte vi alla telefonnummer och mailadresser med varann.
Jag har inte hunnit träffa dem igen efteråt, men vi har smsat varann en del. Ser fram emot återträffen!

På utskrivningsdagen fick vi så mycket information om allt som hänt och sådant som man ska hålla reda på
den första tiden, att det bara snurrade i huvudet när man kom hem. Visst var det trevligt på sjukhuset, men
det var såå skönt att få komma hem och nu men en helt ny familjemedlem.

Men jag vill tacka alla på Östra förlossningavdelning special, för bästa omhändertagandet och omvårdnaden,
två gånger i rad.

Så nu och i all framtid är det jag och mina killar som gäller. Men vem vet... det kanske blir fler av oss i
framtiden. Jag kan aldrig säga aldrig, nu när jag varit med om en sådant här underbart mirakel igen!

Blev inspirerad av detta street art gjord av Tommaso Guerra, till att göra ett grafiskt budskap.

By: Maria/marai.blogg.se

 

Jag har hunnit med lite pyssel också. Jag har målat om en sådan där facklåda, vad de nu heter och placerat
mina små buddas i den. Den fick bli vit på insidan med en grå ytterkant.

I måndags hade vi finbesök här hemma. Det var Emils farmor, faster och kusin som kom över en stund och
hälsade på. Här är lille söte William i mamma Sarahs famn.





Senare samma dag, när besökarna hade gått hem tog vi tillfället i akt och premiärgrillade på gården för första
gången i år. Vi fick sällskap av grannarna/vännerna Ansi och Magnus. Det var mums och härligt i solen!




Jag MÅSTE bara visa den här helt underbara bilden som Jim tog på Emil. Jag ÄLSKAR den! Den ska jag trycka
ut i A4 och rama in, bums!

Det städas och donas här hemma. Men mestadels därför att vi har stött på ett stort problem. Vi hittar inte
Emils gamla bebiskläder som vi ska ha till nykomlingen som kommer om 3 veckor. Vi har vänt upp och ner
på källarförrådet och tittat i alla skrymslen och vrån här i lägenheten och visst har vi hittat barnkläder men
från stl 74 och uppåt.

Vad har hänt med alla söta bodysar och minibyxor och hjälmmössor och tossor? Var är alla bebiskläder i
storlekarna 50-56-62-68. Suck.

Jag vet att jag är konstig när jag säger att jag inte vill handla nya bebiskläder, därför att de flesta skulle väl
jubla över tillfället att åter igen få frossa i bebiskläder men... vi älskade de kläderna Emil hade och dessutom
kostar det en del att köpa allt nytt.



Det är tur att det finns secondhand butiker att besöka. Jag gillar att köpa barnkläder som är använda sedan
tidigare därför att de är mjukare och renare från kemikalier än helt nya kläder. Här är lite bebiskläder som
jag faktiskt köpte härom dagen innan jag visste att våra bebiskläder var som bortblåsta.

Vi kommer nog att ha någon av sparkisarna på bebisen när vi kommer hem från BB. Antingen den gråa
eller den svart/vita pandan!

Skit också. Jag var först att hör av mig till den trevliga säljaren av denna byrå på Blocket, via mail. Hon
skickade sitt telefonnummer till mig för att ringa... och jag, idiot som jag är väntade för länge, så en annan
tjej hann före.

Den blev aldrig min, men hade jag fått den hade jag målat om den i turkost och satt dit fina porslinsknoppar
och fyllt den med alla mina smycken. (Ja, jag har en del).

(Texten är skriven 21 april).

Idag är man inte cool. Inte just nu i alla fall. Det började bra igår. Vi hade inhandlat en begagnad juniorsäng
till lillkillen och igår fick vi hjälp med att handla madrass etc. Så jag gick och la mig brevid honom i hans
nya säng. Det tog lite extra tid för honom att somna men det var väl inte så konstigt med tanke på att
allt var nytt omkring honom.

Han sov jättegött... tills ungefär fyra inatt. Då jag hör en liten trött röst ropa mamma... han sitter upp i
sängen. Tittar på mig och klappar på sin kudde. Ja, mamma kan lägga sig bredvid dig och sova här...
Men lillplutten kan inte sova. Han ligger och känner på den nya sängramen, sätter sig upp flera gånger
och tittar sig omkring, speciellt ut mot hallen. Det är en ny värld för honom. Den har precis blivit större.

Inte nog med att han nu kan kliva i och ur sängen som han vill, han kan utforska lägenheten när han vill
också. Det känns nog läskigt. Vi får ta det ett steg i taget.

Jag är extremt trött nu, så Emil och pappa sin åkte iväg till slottsskogen för att mata ankorna. Själv skulle
jag nog inte ens orka gå dit om jag hade sovit gott inatt. Jag kan inte komma ihåg att jag var så här slut
i kroppen mot slutet av förra graviditeten. Det känns jobbigt. Men... nu är det inte långt kvar.

(Uppdatering: Emil sov jättegott i sin nya säng igår kväll och kom själv in till oss på morgonen!).

F´låt mig att jag inte uppdaterat på länge. Men det har varit mycket på den här fronten nu. Speciellt
sjukdomar men också trevligt Stockholmsbesök. Så jag har helt enkelt inte haft tid.

För tre veckor sedan fick lillkillen ögoninflammation för andra gången i år. Så han fick stanna hemma
från dagis. Veckan efter gick han dit en dag för att sedan stanna hemma resten av veckan för att busa
med sin kusin Julia och moster Anki. Följt av sjukdom igen.
Men det märks att han gillar sin kusin. Titta här bara...


Det diskuterades vid matbordet.


Det busades i badet.



Det mumsades mjukglass. Glassen Emil har i sin hand började som min och så hamnade den i hans händer.
Det är faktiskt den första glassen någonsin som han äter helt själv. Det var roligt att se!




Det blev Universeum en dag också. Julia hängde bl.a på väggen och red på mekanisk häst. Emil älskade stål rutschkanan och att gräva fram dinosaurie skelett ur sanden. Jag och syrran på bilden ovan.



Sista dagen åkte vi till Lek och Buslandet. Det var andra gången för Julia där och första gången för Emil.
Han älskade den här rutschkanan ovan. Åkte den tre gånger i rad.


Tyvärr stukade lillkillen sin vänstra fot den sista kvarten på Lek & buslandet, så han har fått stanna hemma
från dagis sedan dess. En olycka kommer dock sällan ensam. Efter detta har han hunnit att drabbas av förstoppningsfeber tätt följt av min grymt jobbiga förkylning som sätter sig på stämbanden. Han har konstigt
nog varit feberfri på dagarna och på nätterna haft hög feber och mycket hostande och ont i halsen. Stackarn.
Igår var hans helt feberfria dag och idag har han äntligen börjat att gå på den stukande foten igen.
Snart är allt tillbaka till det vanliga igen.

Själv har jag den ihållande förkylningen och ögoninflammationen och så har jag juh mitt höga blodtryck
också som gör att jag måste springa till MVC och läkaren stup i kvarten så här i slutet på graviditeten.
Det är helt sanslöst vad fort tiden har gått. Nu är det bara 4 veckor kvar och så sitter man här med en
underbar liten krabat i famnen igen. Ojojoj. Det känns lika overkligen den här gången tycker jag.

Den här födelsedagsalmanackan hittade jag på Pinterest för någon dag sedan. Visst är den härlig.
En sådan kanske man skulle ta och göra sig en dag. Länkar till Christine som gjort denna vackra variant.

Idag har vi haft eld i baken jag och sambon. Vi har hunnit med hur mycket som helst. Vi har dammsugit,
diskat, tvättat, lagat matpaj och efterrättspaj, haft grannen på besök, titta på TV, sexat haha, satt upp
Emils postlåda och nu är Jimbo och lillkillen iväg och fixar tvillingvagnen hos vår privata barnvagnsreparatör
Ivan! OCH så ska vi få besök om en halvtimme av Rebecca och hennes man och ett av deras tre barn.

Så den här dagen har verkligen flytit på.

Apropå pajerna. Det blev en mat mat med broccoli, purjolök och färska champinjoner samt en ananas paj
med cremefraichefyllning till efterrätt. Och båda blev så förbaskat goda. Vet ni vad det bästa är?
Det är att vi får äta left-overs imorrn. YEAH!

Näpp, det gör jag faktiskt inte. Och jag gillar inte ens bröllopsklänningar i spets men de här klänningarna
tingade min uppmärksamhet på Pinterest i varje fall. Men finast av allt var nog den här bröllopsbuketten
med taklökar. Såå enkel och fin!

Den här kalasade vi på idag hemma hos Terese och Co. Tanken var egentligen att i skulle ha med oss denna
i en picknick korg när vi besökte dem på Drottning Silvias barnsjukhus. De har nämligen haft oturen att
deras lillkille har drabbats av RS viruset så de har fått tillbringa några nätter där. Härligt nog fick de åka hem
idag precis en timme innan vi skulle åkt dit, så... vi flyttade fikat hem till dem istället.

Det blev en Citron Maräng Paj. Det här receptet har jag fått med mig från ett äldreboende som jag jobbade
på för över 10 år sedan. Men idag hittade jag även ett snarlikt recept på nätet, så jag länkar dit om ni
känner för att göra denna uppfriskande paj. Det enda som skiljer mitt recept från det på nätet är att det är
lite olika volym på ingredienserna samt att jag gjorde marängen med strösocker och inte florsocker.

Bake away!

Ah, kolla vad som ligger och väntar på mig i arbetsrummet.
Jag bad sambon att gå till Highlights i Sthlm och köpa med sig lite av Montana cans coola sprayfärger
(finns i 136 färger), så nu kan jag gå loss på saker och ting här hemma. YEAH!



Jag måste passa på att visa upp de nya glasen jag köpte i present till sambon (och mig själv). Det var 99kr
för två stycken bodum glas 0.6l med silicon grepp. Ordinare pris 319kr på Josephssons här i GBG. De finns i
flera roliga färger. Jag älskar dem, för nu kan jag lyfta upp varma drycker när de är som godast.