Hantverk och jordgubbar



Jag är med denna veckan tillsammans med 4 andra konstnärer och säljer hantverk på Bärby självplock. Öppet mellan 10-16 varje dag. Plocka jordgubbar och shoppa unika ting. Välkomna!






Sasha del 2 av 2

Som sagt, hon har varit med oss i 17 år, så det finns många, många fina minnen med denna underbara, söta, vackra, mjuka, goa, sociala, omtänksamma, helt oförglömliga varelse. Hon charmade verkligen alla som träffade henne. En del försökte till och med ta henne med sig efter att de träffat henne. Jag skulle kunna lägga upp hur mycket bilder som helst. Här kommer lite mer foton på vår tid tillsammans.
 
Soldyrkaren Sasha =)
 
Vid kalas och tillställningar gillade hon att vara i centrum, precis som här. Ser ni henne? Hon sitter i samma famn som bebisen i mitten.
 
 
Kringlan
 
Här var Oscar bara några dagar och bredvid ligger hans änglavakt.
 
Finns det hjärtrum så finns det stjärtrum, det spelade ingen roll hur lite plats det fanns, men ju närmare man var desto bättre
 
Kompisarna myser
 
Fråga mig inte varför men hon tyckte om att ligga på Jims mixerbord. Kan tyckas knöligt att ligga på men inte för denna lilla krabat.
 
Åh, sol och en famn att ligga i. Vilken utmärkt kombination tyckte hon.
 
Hon älskade att äta räkor och sushi.
 
Här sitter hon och tittar på sjusovarna
 
Så var vi mest vana att se dem, Sasha som nattade Emil för natten.
 
Vacker
 
Kolla in de där ögonen. Vi saknar dig men glömmer dig aldrig, puss på dig och tack för att all kärlek och tiden du gav oss.
 
 
 
 

R.I.P SASHA del 1

Ja, då blev det dags till slut. (Kan inte ens skriva en mening förrän jag börjar att gråta).
 
Iförrgår gick jag runt en sista sväng med Sasha i famnen i vår lägenhet medan jag pratade med henne. Jag sa att jag älskar henne, tackade henne för alla åren och att jag och hela familjen kommer att sakna henne sååååå mycket. Kramade och klappade på henne. Höll om henne.
 
Jag la en gosig filt och kuddfodralet på den kudden hon har legat på de senaste månaderna i kattburen och sedan la jag in henne där.
 
Resan till veterinären i Kållered kändes jättejobbig. Jag sträckte in mina fingrar genom buren och hon smekte sitt mjuka huvud emot dem och jamade. Jag har varken körkort eller bli så vi var tvungna att åka kommunalt. Det var en ganska kort resa i praktiken men mentalt var den asjobbig. Det tyckte hon också. Inget mer om det.
 
Jim mötte upp oss vid stationen, då hade Sasha och jag hunnit sitta där en stund tillsammans. Jag hade handen innanför buren och klappade på hennes alltid lika otroligt mjuka och lena päls. Hon försökte sticka ut huvudet och komma ut. (En splitt sekund tänkte jag hur underbart det vore att bara släppa henne lös så hon fick springa ifrån det hemska vi nu ska göra mot henne, men så tog jag mitt förnuft till fånga och stängde för igen).
 
Efter lite letande hittade vi till slut veterinären. Huset och området de finns på är totalt katastrof. Det känns som att man lämnar sitt husdjur till slakt. MEN personalen där inne var helt fantastiska. De hade all respekt för vår pågående och kommande sorg.
 
Vi fick gå in i ett mörklagt rum med ett höj och sänkbart bord med en stor gosig bit filt ovanpå. En riktat spott på väggen i det annars nersläckta rummet med två värmeljus, ett på det lilla soffbordet och ett på fönsterbrädan. Sköterskan var vänlig, omtänksam och berättade lugnt och stilla vad som skulle ske och sedan gick hon ut för att ge oss alla tid att hitta ro och säga våra avsked. Sasha gick runt och inspekterade rummet, på golvet, fåtöljerna och efter ett tag lyfte vi upp henne på bordet. Jag och Jim stod och lutade oss emot henne liggandes på filten. Hon låg där och bara mös och tog emot vårt kelande som hon alltid gjort. Hon älskar att gosa och mysa. Efter en stund tittade sköterskan in till oss men kände att vi inte riktigt var klara så hon skulle komma tillbaka. Vi kelade, gosade och pratade vidare med Sasha medan tårarna sprutade.
 
När sköterskan kom in nästa gång förklarade hon vänligt vad som skulle hända och så gav hon henne en bedövningsspruta i nacken och gick ut. Jag tog ner sasha på golvet där hon fick vänta in bedövningen. När den kom började hon att vingla och spy lite granna, så Jim torkade upp och jag fångade Sasha. Men jag kom inte upp från golvet så Jim fick ta henne i sin famn. Jag såg att han behövde det. Hennes kropp var helt avslappnad. Det har hon alltid varit när man har tagit upp henne i famnen. Hon älskade att ligga i en varm famn. Men den här gången kändes det annorlunda. Det kände jag tydligt när Jim sedan gav mig henne. Hennes blick var annorlunda, men jag la henne på mitt bröst med huvudet precis nedanför mitt ansiktet så jag kunde se och pussa på henne. Smeka hennes underbart mjuka och lena päls de allra sista gångerna. Pussa henne på den där söta pannan som så många gånger förr och bara känna värmen från hennes kropp.
Sköterskan kom vänligt in, rakade av en bit päls på Sashas tass, satte i en sån där som man matar in medicinen i, tryckte i lite vätska för att se så att venen funkade, lite mer bedövningsmedel för att den slutliga sprutan kan annars svida lite och sedan fick hon den sista sprutan som gjorde så att hon somnade in.
Sköterskan lämnade rummet precis som hon kom in, lugnt och nästan ljudlöst.
Vi fick sitta och ta vårt slutgiltiga farväl. Jag ville inte släppa henne. Hon låg där som en extra filt över min bröstkorg, med öppna ögon (katter stänger inte ögonen när de dör). Jag kände värmen från hennes kropp men hjärtat slog inte längre. Tungt, så jä-la tungt.
 
Vår älskade fyrbenta lilla hårboll med det största hjärtat en liten katt kan ha. Hon var så mjuk och go, genom kelig och mysig, supersnäll och omtänktsam. Hon var supersocial. Hon älskade att kela, så fort vi fick gäster hoppade hon upp i deras famn, hon gosade med oss i soffan, hon sov med oss i sängen. Inte ens allergiker eller kattogillare kunde motstå henne. Hon älskade att ligga i solen och på diskbänken ovanför diskmaskinen när den gick varm. Hon tröstade oss alla i familjen när vi var sjuka eller ledsna. Även om det så var att jag satt och grät till en sorgsen film.
Hon gillade mat. Hon åt allt som var fett: grädde, glass, smör, ost, avokado, ostbollar m.m. Hon gick alltid och slickade på våra tallrikar efter maten, ibland till och med under tiden vi åt (haha). Satt alltid bredvid när det fanns något gott att äta. En gastronom helt enkelt.
Hon var den första att hälsa på bebisarna när vi kom hem med dem.
Hon ville så gärna sova med dem i bebissängarna men vi vågade inte det. Hon hade ju aldrig gjort en fluga illa.
Hon har aldrig rivit en, aldrig bitit, hon sa inte ens något när barnen sprang runt och bar på henne. Hon var så genom snäll och go mot alla, supersocial. Världens, verkligen världens gosigaste själ. (F-N vad jag saknar henne).
 
Vi var kvar där inne i rummet med henne en stund till, jag flyttade henne till den tjocka filten efter en stund, sa mina sista farväl och gick ut. Jim stannade kvar en stund och kom sedan efter mig.
 
Vi valde att lämna henne där. Hon blir kremerad med andra djur och spridd över en minneslund. Vi behöver ingen kropp eller aska för att komma ihåg henne. Hon har etsat sig in i våra hjärtan för alltid.
 
Jag har gråtit flera flera flera nätter innan vi tog beslutet och iförrgår grät jag så mycket att jag ärligt talat trodde att hjärnan skulle explodera. Det värkte i tandköttet och hela ansiktet, ögonen sved och hjärnan kändes 100 gr för stor för huvudet.
Jag gråter nu och kommer att gråta så jä-la många gånger till för vår älskade familjemedlem sedan 17år tillbaka (jag och jim har varit tillsammans i 15år), är borta.
 
"Sasha är död, hon är bland molnen", som barnen säger.
Hon må vara där men hon är för ALLTID i våra hjärtan. Den platsen kan ingen ta ifrån dig.
Må du vila i frid och din vackra själ finna ro.
 
Här nedan följer en kavalkad av foton som bara är en bråkdel av hennes liv tillsammans med oss.
 
Här försöker hon flirta till sig lite lax från Oscar medan de tittar på TV.
 
Här har Emil feber så hon ligger och tröstar honom.
 
Här ligger hon utslagen på den varma diskbänken ovanför diskmaskinen som är igång.
 
Här sitter två vänner och bara chillar
 
Läggdags och vem ligger med och lyssnar på bokläsningen om inte Sasha.
 
Någon busig som charmade till sig lite glass från lillkompisen
 
Här har vi lite kvällsmys, tror det var melodifestivalen för nåt år sen och vem sitter längst bort til höger
 
Här är mamma på besök och sover över på soffan. Ser ni vem som ligger och myser bakom hennes tidning?
 
Haha, här har Jim och Oscar somnat tillsammans med ett av grannbarnen. Sasha i mitten förstås.
 
Soffpotatisen på sin favorit kudde
 
... fortsätter med lite fler bilder i del 2.
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg