Och vem är jag?

Hittade en gammal lista som någon bloggare har gjort. Kommer tyvärr inte ihåg vem.

Jag gör:
Alltid samma rutin på kvällen. Jag kollar så att ytterdörren är låst, kollar till så att killarna andas när de sover, kollar så spisen är avstängd och att det inte sitter några laddare i kontakterna vid läggdags.

Jag kan:
Dansa med fingarna över tangentbordet. Fingernedsättningen sitter kvar från skrivmaskinstiden i skolan.

Jag köper:
Galet mycket ägg. Eko förstås. Vi gör av med 20-30 ägg i veckan.

Jag borde:
Köpa nya bh´n, men det är så jävla tråkigt helt enkelt så kompisarna får hänga runt i mina gamla ett tag till.

Jag måste:
Verkligen lära mig att gå och lägga mig i tid (läs obotlig nattuggla!)

Jag vet:
Något som du inte vet. Irriterande va!

Jag tycker:
Om att pussa mina söners mjuka kinder.

Jag tänker: 
På att det är så mycket människor omkring en som lider i det tysta. Vi måste våga prata om psykisk ohälsa.

Jag förbrukar:
alldeles för mycket hushållspapper. Jag är en rikigt miljöbov. Men jag gillar ju inte disktrasor.

Jag lyssnar: 
gärna på koreanska K-pop gruppen Big Bang, när jag är ensam hemma (småkillarna gillar dem också!)

Jag drömmer:
Om att kunna starta mitt företag och leva på det. Jag behöver inga miljoner, bara det känns bra i själen.

Jag längtar:
Till att få åka utomlands med mina killar, alla tre, och njuta av värme, bad och god mat (nix, inget bokat de närmaste åren).

Jag fasar:
För att min sambo helt plötsligt ska lämna mig. Tänk om han får en 40 års kris eller nåt. Vi har varit ihop i 17 år.

Jag använder: 
min telefon till allt nu för tiden. Och jag gillar inte det alls. Jag måste göra nåt åt det. Steg ett är att börja med att använda armbandsklocka igen.

Jag njuter: 
av att gosa med mina killar. Det bästa jag vet.

Jag blir: 
alltid bajsnödig på morgonen innan frukost nu för tiden. What´s up with that?

Jag äter: 
alldeles för mycket kolhydrater när jag är stressad. Sväller upp som en val. Varför lyssnar jag inte på min kropp?

Jag dricker:
rätt mycket bubbel. Då menar jag inte champagne utan mineralvatten och celsius drickor. Lime är min favvo.

Jag struntar:
i vad alla andra tycker och tänker. Men tyvärr lyssnar jag för mycket på mina egna dumma ord om mig själv.

Jag ska: 
kolla hur mina två gratis fyndade svarta lampor blev i köket.

Jag sparar:
på äggkartonger och tidningar, så att jag kan göra papier mache pärlor

Jag brukar: 
tydligen lukta på min överläpp när jag är koncentrerad och då brukar sambon påpeka att jag ska akta mig så att jag inte suger in överläppen i näsan =)

Jag tittar: 
gärna på TV- serier från marvels comics

Jag läser:
mest via datorn. Har några böcker på vänt, mest om barnuppfostran och sånt.

Jag vill: 
att mina utslag under armarna ska sluta klia. Får det lite då och då. Inget som läkarna kan förklara och utslagen försvinner lika snabbt som de dyker upp (!)

The end!

 

 

 

Maria om vänner

(Hakar på en lista från Anna, som jag är galet nyfiken på om vi skulle krocka eller kunna bli bästa av vänner om våra vägar någon gång skulle mötas. Känner igen mig i så mycket och båda är galet kreativa. Nåja, bra lista i alla fall.)
 
Hur är dina egenskaper som vän?
Jag har varit jättengagerad. Jag har varit den man kunnat berätta sina problem för, den man gråter hos, den som tröstar men också den som den som försöker para ihop människor, dansar loss och håller håret åt en när man måste kasta upp. Nu vet jag inte längre.
 
Sämst som vän?
Jag är jättedålig på att höra av mig. Inte för att jag inte vill, för jag tänker väldigt mycket på mina kompisrelationer.
Men jag hör inte av mig, för jag är säker på att de inte vill veta av mig. De ringer ju aldrig och frågar hur jag mår. Jag är inte tillräckligt intressant att lyfta luren för och ägna några minuter åt. Det är alltid jag som måste ringa och då känner jag mig alltid så påträngande. Jobbig känsla.
 
Vad stör sig dina vänner på med dig?
Mitt svängande humör. Men jag önskar att de visste att det är för att jag är pendlar mellan panik och viljan att vilja vara tillmötesgående och social. Och min ärlighet. När det kommer till kritan tolererar jag inte bullshit i alla dess former. Det kan komma ur grodor ur min mun, oftast det som alla andra pratar och tänker runtom, men som ingen vågar säga rakt ut. Och så får jag ta skiten, för det var ju jag som sa det högt. So be it. I´m the bad guy.
 
Återkommande vänproblem?
Att de aldrig hör av sig. Jag är ju inte en sådan person som hör av mig och tyvärr verkar de ha samma drag. Så det blir rätt ensamt.
 
Typiskt för dig som vän?
När man sitter en och en så är jag bra på att lyssna och har nära till känslor och när någon blir känslosam är jag väldigt receptiv för det. Om de säger något bra om mig så blir jag tårögd direkt men jag är också jättebra på att prata bort mina egna svar. Så egentligen vet ingen så mycket om mig. Det är svårt att öppna sig när man har gått och burit på hemligheter och sorg hela sin ungdom.
Att jag blir tyst när det är mycket folk runtomkring. Jag tappar fokus för jag får social panik. Bara tanken på det, usch.
 
När blir du sur?
När jag och en vän planerar något ihop och på något vis kommer det alltid till människor som ska med, när jag bara vill vara med en vän i taget. Eller när man planerar något efter att man inte setts på evigheter och så bokar de av... igen. Tack för den.
 
Tråkigast med dina vänner?
Att jag inte har några riktigt bra vänner längre därför att jag har blivit så sviken av dem och jag orkar inte engagera mig i nya, för jag kommer bara att bli ledsen igen. Stöter hellre bort dem innan det händer igen.
 
Önskeegenskap som vän?
Att jag var social som min sambo. Han är grym på detta. Det är fan och med en konst. En konst som jag inte bemästrar ett skit. Det går inte, jag måste liksom ställa in mig på att vara det, förbereda mig i sinnet. Speciellt när det är fest eller nåt sånt. Det gäller t.o.m släktingar. Om en släkting t.ex vill komma och hälsa på och har en okänd människa med sig får jag panik av bara tanken. Skitjobbigt.
 
Värsta sortens vän?
När man har ställt upp i vått och torrt och inte får något tillbaka. Det suger fett. En vänskap är ju en relation och den måste man vårda. (Borde lyssna på mina egna ord!).
 
Bästa sortens vän?
Den som accepterar mig som jag är, med mina humörsvängningar och allt och förstår att jag inte kan vara social hux flux och jag kan inte planera flera dagar i förväg, absolut inte veckor. Det bara är så. Att de läser av mig och inte låter mig komma med ursäkter för att slingra mig undan, utan "tvingar" mig att umgås.
 
Gemensamma drag för mina närmsta vänner?
Vilka då sa du? Min sambo är min närmsta och bästa vän. Han har tålt mig i hela 17 år, så så jävla hemsk kan jag inte vara. Jag har hittat någon som står ur med mina fel precis som jag står ut med hans.
 
Nobodys perfect. Och det skulle jag inte vilja vara heller. Vad är det för roligt med det?
 
/En toka
 
PS Om ni lyckas ta er förbi mitt pansar, min försvarsmur (ingen lätt uppgift) så hittar ni en väldigt omtänksam, pratglad, rolig, småtokig och galet kreativ toka som inte går av för hackor och som står och ställer upp för dig som vän! DS
 
PS 2 Vågar knappt trycka på publicera knappen. Funderar på att bara lägga detta inlägg, som alla andra inlägg som blottar mitt hjärta och själ, i min utkast korg istället. Så får den ligga där och marinera, tills jag raderar den. DS
 
/Godnatt.
 
 
 
 
 
 
 

Att dricka klart vatten

Det tar man verkligen för givet. Att vi i Sverige har härligt drickbart vatten till förfogande dygnet runt direkt genom kranen.

Läskedryck är verkligen inte min grej. Men jag är en mineralvatten junkie. Jag gillar det där klöset man får i halsen när man dricker det.

Men sedan förra veckan har jag nästan helt slutat med det. 

Jag skulle ju bli hälsosammare och ett av målen var att dricka minst 1,5 liter vanligt kran vatten per dag. 

Nu har det gått över en vecka och det känns inte så krystat längre att dricka det. Och kroppen känner törsten efter min nya vana. Och nu till den svåra delen, att komma ihåg att dricka det jämt fördelat under hela dagen.

Ha en bra dag allesammans

/Maria

Visa fler inlägg