Det är fredag kväll

En stor sak för många. En chans att andas ut. Att dra av sig arbetskläderna för att blotta en
nattfjäril som gillar att springa på krogen och dansa och dricka drinkar med vänner och bekanta.
 
 
Det har aldrig varit jag. Visst har jag haft min del av sådant också men det var en övergående
period. I dagsläget hade jag dock inte sagt nej till en "girls night out". Men det var sä jä-la länge
sedan att jag inte ens vet vad det betyder längre.
 
Jag saknar att ha en bästis, tjej varianten. Och nej, det går inte lika bra med en gaykille =)
När hade jag det senast? En tjej som jag kunde berätta allt för (nästan) och som jag satt och
fnissade och grät med vartannat. Hm... låt se här... någon gång innan år 2000 någonting sånt.
 
Jag har inte hittat någon tjejkompis i Göteborg sedan jag flyttade hit. Eller snarare, ingen tjej
har velat ha mig som kompis på det viset. Jag har gått en massa kursen och utbildningar men 
jag har aldrig fått någon att fika med ens på rasterna. Alltid varit den där "ensamvargen". Inte
av eget val, utan jag har väl inte "det" som krävs för att få bli vän med någon.
 
Jag vill bara ha någon som ringer och hör hur jag mår, kanske skvallra om något helt obetydligt,
bestämma en fika nån dag, berätta om sina senaste klädköp, vilka som gjort vad eller whatever.
Fattar ni vad jag menar?
Ibland känner jag mig så himla lost. Jag vet inte längre hur man gör för att få kompisar. Vet ni?
 
Don´t get me wrong. Min sambo, Jimbo är min själsfrände och min bästa vän ever. Men han är
från en annan planet än mig. Och ibland måste man bara få prata med sin egna "sort".
 
Så, vem är på en "girls night out"? Anybody?
 
Nu ska jag gosa med sambon i soffan och dricka ingefärsTE. Over and out.