Avliva kattskrället dårå

Åh, denna väntan. Ju längre tid det går, ju mindre tror jag på att jag kommer in på konstskolan. Varför då? Korkat.
I varje fall så funderar vi nu på att byta rum med killarna och arbetsrummet här hemma. Det är nämligen så att vår kära gamla katt Sasha har kissat ner killarnas möbler så pass att de behöver bytas ut. Och då kanske vi skulle passa på att ge killarna lite mer utrymme.
 
Jamen varför avlivar ni inte kattskrället, kanske ni tänker.
Den här underbara, mjuka, gosiga, lugna katthonan har varit i vår familj så länge vi kan minnas. Att avliva henne blir att mista en nära vän och familjemedlem. Hon är runt 17-18 år. Jag och Jim har varit tillsammans i 15 år nästa månad och han hade henne några år innan vi träffades.
Det känns tungt, jättetungt. Tårarna rinner bara av att skriva det här.
 
Hon är verkligen världens snällaste och gosigaste katt. Hon har aldrig klöst en med flit. Man får klippa hennes klor utan problem, hon kommer till en när man är nere eller sjuk och tröstar en genom att först titta en i ögonen och sedan lägga sig bredvid en. Hon lägger vår äldsta son genom att gå och lägga sig med honom i sängen och låter honom kela med henne tills han somnar.
 
Hon älskar allt som är fett. Smör, ost, creme fraiche, grädde, glass, avokado och även popcorn och ägg.
Hon verkar ha en förkärlek till jeans, därför att så fort vi har gäster med jeans på sig ska hon klättra upp i deras knä. Hon är extremt social och kommer alltid och hälsar på gäster vi har. Hon låter alla barn ta och leka med henne. Lite för snäll där skulle jag säga, för hon säger inget ens när de bär runt på henne.
 
Hon är vår ögonsten helt enkelt.
Men det börjar bli dags för henne att "komma till molnen" som barnen säger. Vi har förberett dem ett tag för detta men det känns väldigt jobbigt för oss alla ändå. Skit jobbigt.